I fredags morse gick en av patienterna bort på den avdelning som jag är på, det var en av dem som jag skulle ha som "mina egna" patienter som jag skulle ta hand om själv. Det var rätt jobbigt även om jag hela tiden försökte tänka på att det egentligen var det här han ville. Jag var med på undersökningarna som sjuksköterskan måste göra för att göra en dödsförklaring och sen valde jag även att vara med på att göra vid honom.

Det var väldigt obehagligt först, han låg med öppna ögon och mun och var så stel, så kall.. Men undersköterskan som var med mig var väldigt duktig, vi pratade med honom hela tiden och det var med värdighet och respekt. Däremot behövde vi hjälp med att klä honom och jag blev väldigt illa till mods av hur nonchalanta vissa kan bete sig.. Jag förstår att jag reagerar extra starkt och att de som jobbar där är vana vid dödsdall, men jag tycker ändå att man kan kräva att de ska visa lite respekt. Det känns inte rätt.

Hur som helst. Han blev väldigt fin. Vi slöt hans ögon och läppar, rakade honom och kammade håret, bytte till fina kläder och lade blommor i hans händer. Ett bord med en ljusstake och bibel på en vit duk stod bredvid.
Vi öppnade fönstret så att hans själ kunde flyga ut.


Vila i frid vännen.