From Milano with love ♥


Har haft en helt fantastisk långweekend i Milano!
Tack tjejer! ♥

Galopphäst

Jag mailade Wickans uppfödare häromdagen och fick tillbaka lite bilder från Wickans galoppkarriär! :)
Hon fick goda vitsord från en erfaren tränare på Täby, men det blev aldrig riktigt bra i loppen. Brorsan däremot såldes till Dubai!












Foto: Anki Lundberg

Wentworth Sheik

Wickans föl heter Wentworth Sheik och är efter Daffaq. Född 2009 och kallas för Örjan :)



Foto av Sandra Henriksson där Örjan bor kvar men är till salu.

<3


Löshoppning

Igår byggde jag upp ett hinder i paddocken för att testa att löshoppa Wickan. Trodde att hon skulle försöka springa förbi men hon fattade direkt och verkade älska det!! Hon sprang runt i paddocken och hoppade över hindret varje gång, behövde inte ha något spö eller infångare av något slag. De första gångerna gjorde hon riktigt rejäla bocksprång efteråt också, så jag var rätt glad att jag inte satt på :)

Och sen fick jag inte stopp på henne!! Hon brukar lyssna så bra på rösten annars men hon ville verkligen inte sakta ner! Haha, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och det hjälpte inte att försöka gå in framför henne heller. Vågade dock inte riktigt ställa mig i vägen fullt ut, då hon inte såg ut som att hon planerade att sakta av.
Tror damen hade rejält med överskottsenergi som hon behövde bli av med, men det var kul att se att hon tyckte det var så roligt att hoppa! :)
Till slut fick jag iallafall henne att sakta ner och då bjöd hon på en riktig arabhäst-uppvisning! Himla synd att jag inte hade kameran med mig, hade varit roligt att ha det filmat!


Nyklippt

..ja inte jag alltså, utan Wickan :)
Igår hjälptes jag och en annan tjej i stallet åt med att klippa våra hästar. Vi började med hennes unghäst som snabbt blev ganska otålig medan Wickan sen stod stilla som ett ljus! Duktiga häst! Tror inte hon har blivit klippt innan och maskinen som lät så mycket. Dock var hon rätt kittlig på vissa ställen så då var det svårt att få klippa!

Vi hade tänkt att rita med en griffeltavelkrita först så att vi skulle ha en linje att följa, men det fanns inte att hitta i affärerna.. De tiderna är väl över! Så vi fick klippa på fri hand och det är väl inte riktigt min starka sida.. :)
Men resultatet blev ändå ok tyckte jag. Hade velat ha kvar lite mer egentligen, tex framåt manken/halsen och idag i solljuset var visst inte linjerna så raka som igår.. haha!! Men det är inte ju inte det viktigaste, egentligen.. =)

Tvekade länge om jag skulle klippa hela halsen eller inte men till sist blev det så! Tror ändå att det hinner växa ut en del tills det blir riktigt kallt. Och så struntade jag faktiskt i att klippa upp till virveln i flanken, det kändes ändå som om att det var dömt att misslyckat med den stora klippmaskinen vi hade!

Idag red vi ut, det var ett tag sen nu och dessutom utan sällskap. Och jag kan väl säga såhär.. att  vila + nyklippt + tillägg av havre igen + inte ha varit ute på ett tag = extremt pigg och tittig häst :)
Ni skulle bara veta hur mycket läskiga saker vi stötte på som Wickan behövde tvärstanna och blåsa högt genom näsborrarna åt! :) Blev ett och annat glädjeskutt också!

Annars så.. det har kommit en ny häst till stallet och en annan har flyttat. Den senares ägare gjorde en fin avslutning på tiden i vårt stall genom att ryka ihop med en annan tjej... Behöver kanske inte gå in på detaljer men... bråk, skrik, dödshot, spruta ner med vattenslangen, puttas och kalla varandra för psykfall, nolla osv.. så förstår ni kanske att det var rätt dramatiskt?!

Maria & Nobby world champions igen!

Maria Alvarez Ponton och Nobby som vann i Malaysia 2008 tog hem guldet även detta VM!
Vann även EM förra året.. Så himla imponerande, vilken häst alltså!


Har varit väldigt kul att följa loppet faktiskt, vi är många som har diskuterat så det var trevligt! Men nu är jag rätt trött...
Blev en riktigt härlig ridtur idag men tyvärr tappade jag min mobil.. Surt! Det blev för mörkt att vända tillbaka och leta och jag är inte riktigt säker på var under de 9 km den åkte ur fickan.. Men imorgon bitti blir det samma runda igen för att leta! Håll tummarna för att jag hittar den den hel och välbehållen!!

Godnatt!!

WEG 2010 - Distans-VM!

Distans-VM i Kentucky började för drygt en timme sen och jag sitter och följer GPS-koordinationerna nu genom internet samtidigt som vi är ett gäng som kommenterar och diskuterar i ett forum, haha!!

Spännande är det iallafall! Maria Hagman Eriksson som satsar på att hamna bland topp 10 och vilket inte känns helt möjligt med tanke på vad hon har presterat så här långt, ligger just nu på 15e plats. Men det är i tätklungan och bara några hundra meter bakom det första ekipaget. Så det gäller väl mest att Power inte tar för lång tid på sig att få ner pulsen sen..

Åååh, hade så himla gärna velat vara där och titta!
Men är glad att jag fick se förra VM i Malaysia iallafall, det var ju riktigt häftigt!









Göingeritten


Hittade precis den här fina bilden på oss som Emma Persson tagit på Göingeritten.
Ååh vilken underbar känsla det var!


Göingeritten 2010

Igår var vi och tävlade, en T50 denna gång (5mil i tävlingsklass) och vi blev godkända!
Wickan var betydligt lugnare än förra tävlingen men superladdad och urstark i början men sen lugnade hon och gick så himla fint de resterande milen!

Duktiga Wickan!

Det gick bättre hos veterinärna också, hon dansade bara runt några gånger och stod sen still. Piuh!
Hon drack inget utmed banan heller bara och det är svårt att få henne att dricka i grind också. Provade med betforvatten, äpplejuicevatten, gräs i vatten + morötter/äpplen i vatten. Hehe, man får ta till alla knep som finns. Så vi fick lite anmärkningar på det igen men hon hade iallafall ätit bättre denna gången så tarmljuden var bra!

Tappade en sko igen första slingan men jag märkte när den åkte av, så jag plockade upp den och min groom förvarnade hovslagaren att så hon var där när vi kom och slog snabbt på den innan vi gick in till veterinärerna. :)

En superglad tjej med en superduktig häst :)


Wickan nu och då

Tittade nyss på lite bilder på Wickan från i våras. Jag brukar ta några helkroppsbilder på henne då och då just för att man ska kunna jämföra hur hon musklar sig osv.

När jag nyss hade fått henne, APRIL -10


JULI -10


Bakdelen framför allt tycker jag hon har musklat till sig, och sen har vi ju lite kvar att jobba på.

Anmälda till Göingeritten

Jepp! Den 11 september är det dags för nästa distanstävling för Wickan och mig! Göingeritten och en 50T, alltså 5mil i tävlingsklass, även om jag bara siktar på att bli godkänd! Det ska bli jätteroligt hursomhelst. Dessutom kommer Wickans förra ägare dit och ska tävla en 8 milare med sin häst så, det ska bli kul att ses och för henne att få träffa Wicky igen.

Så vi laddar upp här hemma och Wickan känns så himla bra, hon pulsar ner riktigt fort och jag hoppas att hon kommer vara lite lugnare i hanteringen den här gången. Tror inte veterinärna och funktionärerna kommer ha hur mycket tålamod som helst... :)


Rider på hackamore annars, men det var det inte riktigt tal om på förra tävlingen märkte jag snabbt :)

Simlångsritten 31/7 48kmCR

( OBS! Låååångt inlägg! Mest för mig själv för att det är kul att komma ihåg! :) )

Så blev det äntligen dags för vår första distanstävling! Simlångsritten i Halland och en 48km CR.
Jag hade anmält oss några veckor i förväg och tränat till den, men var inte säker på om vi skulle kunna åka eftersom jag åkte på en ordentlig förkylning och hade velat lastträna Wickan mer.
Men pappa och Anna var så snälla och hjälpte mig att lastträna lite samma vecka och först backade vi in transporten intill stalldörren och då klev Wickan på direkt! Blev såå glad :)
Testade sen på stallplanen och då gick det dock inte lika lätt... Men med lite hjälp från andra i stallet så gick hon in till slut.



Sen kom vi till frågan hur vi skulle komma dit. Eftersom det är en bit att åka tänkte jag att vi kunde övernatta i Växjö..... Så då tog pappa med mig ut för att övningsköra!! Haha, med släp alltså. Jag har bara kört hästtransport en gång och det var en jättekort sträcka i Rumänien!
Jag tänkte mest att jag skulle få köra på landsväg bara för att få känna på hur det känns, men pappa gav mig i uppgift att backa runt gathörn, och backa in mot stalldörren och allt möjligt :)

Så på fredagen hjälpte Papi och Anna till igen med transporten och lastning och sen körde jag nervöst iväg med Wickan gnäggande i transporten. Jag var rätt spänd och höll krampaktigt i ratten men när jag hade lämnat Kalmar så började jag slappna av, det kändes inte så stor skillnad och det gick bra hela vägen!

Wickan blev glad över att träffa sin boxgranne Elitza igen, de gnäggade så glatt till varandra men jag lät Wickan gå i en egen hage ifall de skulle busa runt för mycket och ville ju inte riskera att hon skulle skada sig.



Tävlingsdagen!
Lördag morgon ringde klockan vid halv fem och jag skuttade glatt ur sängen, åt frukost och gjorde matsäck och körde sen bort mot stallet.
Lastningen gick bra och vi körde mot Halmstad.
När jag hade startanmält lastade vi ur Wickan för att ha henne ute en stund innan veterinärbesiktningen.
Hon var väldigt stirrig! Hade svettats en del i transporten och kunde inte stå stilla en sekund. Jag gick runt med henne för att hon skulle få titta på tävlingsplatsen men hon bara buffade och puttade på mig och var allmänt stissig! :)
Efter ett tag skrapade hon lite med hoven i marken och jag tyckte att hon högg lite mot magen en gång och blev då orolig över att hon hade kolik! Så jag tillkallade veterinären och hon kunde knappt undersöka henne eftersom hon var så nervig. Men hon hörde lite tarmljud och tyckte att jag skulle fortsätta gå runt lite.


Veterinären kom tillbaka lite då och då men Wickan dansade fortfarande runt. Jag trodde inte att vi skulle få starta eftersom veterinären inte skulle kunna undersöka henne.
Veterinären frågade om jag trodde att vi kunde ta in henne i transporten så kunde hon undersöka henne där inne. Jag trodde att det skulle bli svårt men försökte verkligen och hon gick in på direkten!
Där inne var hon lugnare och veterinären undersökte henne och allt var bra men hon hade puls på 60, men det förstod man ju!
Så hon sa att de kunde göra ett undantag och se detta som veterinärbesiktningen och att vi bara behövde gå in och trava upp. Wickan travade fint och vi skulle få starta! Jag blev så glad! Det var väl dock osäkert om vi skulle gå igenom efter första slingan eftersom det då krävdes normal vetbesiktning såklart, men det kändes skönt att iallafall få starta de första 3 milen!
Wickan steppade dock runt en massa när de skulle skriva startnumret på hennes rumpa och fästa chipet i tränset men det gick till slut :)

Jag hann inte vara med på bangenomgången men hörde runt lite med de andra. Wickan var pyttelite lugnare men dansade runt en hel del ändå..
Jag gjorde i ordning oss och gick bort mot start. Jag skrittade runt lite och fick kontakt med en tjej, D som också hade en pigg häst och vi red ut som första och andra ekipage bara för att de inte skulle bli så hetsiga.
Det var två andra i klassen som red förbi och det gick väl i lite högre tempo än vad jag tänkt, rida fort i nedförsbacke har aldrig riktigt varit min grej eftersom det blir så onödigt slitage, och särskilt inte på asfalt där det är så halt! Men Wickan var inte så sugen på att sakta ner nu när hon äntligen fick springa och när det dessutom dundrade förbi ekipage från 120km-klassen så var det ganska svårt att hålla i henne! Vi galopperade med dom en bit innan vi fick stopp på våra egna hästar och med tiden så lärde de sig att acceptera att bli omridna!



Sen blev jag nöjdare med tempot och Wickan blev mer avslappnad. Vi travade mest på och skrittade lite ibland. Efter ett tag kom en annan tjej ikapp oss, E och vi hade sällskap alla tre. Plötsligt så kände jag att Wickan travade orent och jag tittade ner och såg att hon hade tappat en sko... Oh noo!! Men då sa D att hennes syster har hovslagargrejer med sig och jag hade ju riktade skor med mig så hon kunde nog enkelt slå på den vid nästa groomstopp! Perfekt! Så jag ringde till min groom och bad att hon skulle teta upp henne och när vi kom dit stod de förberedda med grejerna! Wickan var dock fortfarande steppig, trots att hon nu måste ha gjort av med lite energi! Och det var mycket bilar, folk och hästar där så det gick inte så bra.

Wickan hade dock inte markerat någonting på mjukt underlag utan endast när det var väldigt stenigt så jag bestämde mig för att fortsätta lite lugnt. De andra red före och det blev Wickan lite upprörd över först men sen accepterade hon det och vi hade en trevlig ridtur tillbaka. Vi slöt upp med E någon kilometer innan mål och jag hoppade av och gick uppför den branta backen upp till tävlingsplatsen.
Wickan var lugnare nu och vi hade förberett med hinkar och grejer så vi svampade av henne men tog det lugnt och gick in när pulsen var runt 50. (Gränsen var 60slag/min)


Hon dansade runt lite igen när veterinären tittade på henne men det gick ändå ganska bra, veterinären var så tålmodig och snäll! Wickan reagerade jättemycket när en tjej bredvid smackade på sin häst för upptravning, så jag var lite orolig över att pulsen skulle ha gått upp men kunde andas ut hon fastställde den till 54.
Och det gick även bra att trava upp, trots en tappad sko och vi blev godkända för att få fortsätta på nästa slinga!
Sen gick vi för att leta reda på hovslagaren och han var så snäll och duktig och det märkte nog Wickan för det var hon också :) Trampade bara runt nån gång och stod sen stilla hela tiden. Sen blev det lite ont om tid tills vi skulle ut igen, så Wickan hann inte äta och vila så mycket som jag hade velat, eller inte jag heller förresten.

Jag såg att E var på väg ut också och gick iväg mot henne så att vi kunde ha sällskap.
Den här slingan innehöll en rätt lång sträcka på en banvall som var helt fantastisk! Mjukt men ändå stabilt underlag och vi tog en lång underbar galopp där.
Vi kom till en gammal träbro och E's häst tvekade lite och jag sa att Wickan nog inte är rädd så vi kan gå först och hon skrittade över utan problem. Sen stod vi på andra sidan och väntade på den andra hästen som var lite mer skeptisk men det gick bra sen!
Min groom väntade på oss vid ett groomstopp och hällde vatten över båda hästarna. Wickan ville inte dricka i hinkarna men den sista biten tog vi det rätt så lugnt och pratade rätt mycket och passerade många vattenpölar som bägge hästarna glatt surplade i sig ifrån! Jag var glad att hon drack iallafall :)
 
Väl i mål så tog vi det lugnt igen och dubbelkollade pulsen några gånger och efter en bra stund gick vi in för slutbesiktning. Wickan blev lite uppspelt igen av allt runt omkring och jag höll andan och tummarna när hon blev pulsad. Och veterinären säger till slut: 60! Preciiis på håret alltså, piuuh!! Nu var det bara att trava upp och sen fick vi höra ett underbart Grattis!
Jippppiiiieeeeeee!! Det kändes så himla bra!! Jag var så glad över att ha klarat alla små problem som uppstått. Från att ha övervunnit problemet med lastningen - och trott att hon hade kolik - och sen inte tro att vi skulle kunna starta - och sen när jag trodde det var kört i och med tappskon - och sen att vi inte skulle klara den vetbesiktningen - till att faktiskt få en helt godkänd ritt!
 
Hon fick dock lite anmärkning på att hon behövde äta och dricka mer men det förstod jag ju innan. Dagarna efter tävlingen verkade hon väldigt oberörd faktiskt, fin i benen och ryggen och bra rörelsemönster. Duktiga, duktiga Wickan!! 
 
Arrangörerna ska ha ett stort tack för sitt tålamod med oss! Veterinärer, funktionärer och hovslagaren -  TACK!!
Det var en jättetrevlig tävling, himla fint natur och extra kul var det att få en liten goodie-bag med diverse sponsorgrejer förutom diplom och rosett :)

Men piuuhh.. nu får vi se om vi klarar av en tävling till så småningom:)

Första tävlingen

Simlångsritten 31/7 2010
  g
Glad och nöjd efter en godkänd 48km CR!

Horsemanship

De här dagarna har jag jobbat med Wicky rätt mycket från marken. Det har blivit mycket NH-övningar i paddocken, särskilt med ledarskap. Det har fungerat jättebra!

Jag släpade bland annat dit två stora spånskivor som jag tänkte att hon skulle gå över och först var hon väldigt misstänksam och gick bredvid dom istället. Det var samma sak som vid lastningen.
Så då gör jag som så att när hon går åt sidan så backar jag henne istället när hon går framåt så uppmuntrar jag henne. Meningen är att ju hon ska komma på att det är jobbigare att backa än att gå framåt :)

Så efter ett tag började hon skrapa lite med hoven på spånskivan och jag lade även en morotsbit där på som hon fick äta upp. Sen tog det faktiskt inte så lång tid förän hon glatt trippade fram och tillbaka över spånskivorna.
Dagen efter var det inga problem alls.
Kul, det är så skönt när det går framåt! Det är lite på detta sättet jag tänkte göra vid lastträningen framöver fast med ytterligare några grejer, men det är alltså tålamod som gäller. Men jag är iallafall positiv över att det kommer lösa sig!


Fina, fina Wickan!

Lizas blogg Min profilbild


Jag är en 23-årig tjej som har lämnat Öland för att läsa till sjuksköterska i Växjö. Här bor jag tillsammans med min pojkvän och hund och trivs jättebra! Jag är dessutom lycklig ägare till arabstoet Wictoria Sheik.
RSS 2.0